Photo: slow creations

Photo: slow creations
Threads of life

lördag 25 december 2010

Mönster



Har en hatkärlek till mönster. Men när de flödar ur handen känns det bra. Mönstren och bilderna är en re-kreation, inte i meningen fritidssyssla, utan min reaktion och kreation. Där kan ett graffiti-klätt elskåp ge lika mycket  s k inspiration som finkonsten. Tyvärr ägnar jag alltför lite tid åt papper, pennor och liknande verktyg. Går helst direkt på garn eller tyget med virknål, symaskin, vävstol och sådana redskap. Men särskilt på sistone har kameran flitigt använts.

Kanske än mer än mönster är det särskilt strukturer och texturer som jag går igång på.




En del ogillar ordet inspiration och talar hellre om transpiration. Jag tror på båda. Olika faser i skapandet, möjligen. Antar att det är som livet: båda sidor behövs, som "öppna" och "stäng". Inspiration är för mig mottagligheten inåt för det yttre och det som stiger ur själens djup "av sig självt". Något flyktigt som sedan behöver ro att "bli" något (kanske genom hårt arbete?)




Som barn ägnade jag mycken tid åt frenetiskt ritande och målande. Frenesi är väl inte bara av godo och jag kan ännu uppleva den. Numera får jag välja projekt med omsorg då tiden är knapp. Den sortens styrning kan vara bra.

När jag har gått vävkurs/utbildning var skisser viktiga. Men jag drog mig alltid för det. Mina vävlärare vet att jag även är skeptisk till att göra provvävar! Då det tar ett bra tag bara att sätta upp även en liten en väv, har ivrigheten tagit överhand mentalt och det har känts lite frusterande att provväva. Men jag vet ju att provvävar behövs. Särskilt när man som jag ofta experimenterat med efterbehandling. Då behöver man ha en aning om man vad ger sig in på...



lördag 27 november 2010

"Patchwork crochet"

Foto: Ingrid Hellberg
Krage i "patchwork crochet". Blandade material, mest ull och silke, något bomull, en del ekologiskt.
Garn ur gömmorna. Detta är som knark (ska jag säga, som inte testat). Man vill bara göra en ruta till och en till... Vet inte om den är klar, men har testkört den, tycker den funkar redan nu. Kan kanske expanderas.

En svart säkerhetsnål får vara knäppning.



Konstruktionen är, som vanligt när det gäller mig, enkel.
Bilderna kan förhoppningsvis ge en aning om variationen i glans - matthet på grund av de olika materialen. Jag kommer med säkerhet köra detta koncept i andra färger framöver.


fredag 12 november 2010

Ny stickbok från Ateljé Huskroken

Ny stickbok från Ulla Persson och Kicki Trodin
2008 utgav Ulla Persson och Kicki Trodin (Ateljé Huskroken i Ronehamn, Gotland) boken Ekoull och gotländsk sticksöm med inspiration från lärarinnan Hermanna Stengård i Rone (sydöstra Gotland) som 1925 kom ut med boken Gotländsk sticksöm med fantastiska mönsterskatter ur den gotländska stickkonsten. Ateljé Huskroken gjorde också en mycket fin utställning som visades i butiken.

Under tidigt 1980-tal kom ett par böcker med Stengårds bok som grund. Nu är det dags igen för Ulla Persson och Kicki Trodin och redan i juli fick jag tjuvkika på den nya boken Gotländsk sticksöm. Plisséstickning under ett jättetrevligt stickcafé hos Kicki. Jag fascinerades också av ett plisséprojekt i Kickis vana händer. Det var jätteroligt att få se det "live"!


Axelsjal från Gotländsk sticksöm. Plisséstickning.
Bokens tema, tekniken plisséstickning (med inspiration från en grön underkjol i Stengårds samling), visas i olika material såsom ull, men även papperssnören, som man kan sticka främst nyttoföremål i, t ex små korgar. Boken är härligt inspirerande och själv beklagar jag bara att jag är så usel på att förstå och följa stickbeskrivningar...
Boken kan köpas på Huskrokens hemsida och bl a på Slöjdmagasinet.

Kicki och Ulla skriver så här: "Så låt dig inspireras, släpp in nya naturmaterial i garnkorgen, utveckla och vidarebefordra vårt gemensamma arv." Själv kan jag bara ytterligare betona vilken kulturgärning som Kicki (och hennes man Rolf) gör med Ateljé Huskroken och nu med den nya boken, som förstås lyftes fram bl a på senaste Syfestivalen i Älvsjö. Tanken på mina besök på Huskroken på vår och särskilt sommartid värmer i dessa mörka dagar.

söndag 17 oktober 2010

Rosaröd frestelse

Neck piece "Pink and red temptation". Foto: Ingrid Hellberg 2010
Tiden springer när man har annat att göra än att vara textiltant... och bloggare. Jag saknar det enormt när jag inte kan sitta ner och arbeta med händerna. Fast idag har jag faktiskt hunnit sy ett par vinter-shorts. Men det tänkte jag inte skriva om nu. Den här kragen har jag jobbat med i två varianter i samma röda varp. Denna gång var jag otrogen med Garnverket och köpte ekologisk röd entrådig ull där. Den är mjukare än Ateljé Huskrokens ullgarn, men jag tycker färgen och hela garnet känns mindre levande. Mjukt alltså, men ingen glans. Kanske olika färgningsprocess som lett till dessa olika resultat? Iallafall kan det då och då vara skönt att bara kunna gå in i en affär (i Stockholm och Linköping finns de) och handla, om man inte har tålamod att beställa på annat sätt... Inslaget är från både Huskroken och Garnverket. Det är Huskrokens läckra rosa nyanser. Den starkt rosa heter Eko Häll (2 tr, 170 m/100 g).


Om någon hade sagt till mig när jag var yngre att jag skulle använda rosa hade jag skrattat högt. När jag var yngre tyckte jag att rosa var för gulligt och kvinnligt. Men nu gillar jag det! Ålderstecken? Eller kanske tecken på mognad? Särskilt bra i kombination med illans rött, tycker jag. Då gränsar det till "too much" och det kan ju kännas rätt. Förutom att italienska desigern Elsa Schiaparelli var en av de första att lansera "shocking pink" har jag hört att Yves Saint Laurent, aktuell i dessa dagar med filmen Yves Saint Laurent - den stora kärleken  på Bio Sture, ibland blandade just chockrosa och rött. Jag har dock inga likheter med dessa storheter...

lördag 25 september 2010

Ivan Aguéli - svensk muslim för 100 år sedan

Ivan Aguéli: Gotländskt landskap
Till och med imorgon (26 september) pågår en mindre utställning med verk av Ivan Aguéli (1869-1917) på Moderna museet i Stockholm. Det var nära att jag missade den, men lyckades se den igår. Det är en oerhört intressant kombo-utställning med Bill Viola. Briljant att kombinera dessa två storheter, som båda har gett mig så mycket. Jag minns inte exakt när jag började uppskatta Aguéli, men troligen i övre tonåren. Jag läste tidigt Axel Gauffins Ivan Aguéli - människan, mystikern, målaren I-II (1940-41) och har även läst 
Ekelöf Gunnar: Ivan Aguéli. Göteborg, 1944. Sedan dess har ju några andra skrivit om honom, men har faktiskt ej läst det.



Varför tycker jag så mycket om Aguéli? Hans bilder är ofta ganska små, men de öppnar sig som en värld att insupa, meditera över. Bilderna känns genuint "moderna", närvarande och jag vill bara stanna i dem. I dessa dagar är det dessutom spännande att uppmärksamma en svensk som blev muslim för över 100 år sedan...


Ivan Aguéli: Egypten


Han reste i flera länder och vistades bl a länge i Egypten. Huruvida det finns/fanns någon som helst likhet mellan det verkliga landet och hans bilder spelar mig ingen roll. Det är ju konst, inte verklighet, eller ska jag uttrycka det som att konstnärer och andra kreativa är de riktiga "verklighetens folk"? Det må låta krystat, men de som skapar uppenbarar världen, den synliga eller den osynliga, för oss. Självklart menar jag att vi alla är skapare (eller potentiella sådana).
Tack, Aguéli, för vad dina bilder har gett mig!



Ivan Aguéli: Gotländskt landskap (utanför Visby)
  

lördag 11 september 2010

Svart och svartvitt

Halsduk, väl använd
Nog för att jag försöker se tillvarons gråskala, men jag älskar svartvitt! Och svart... Klyschig färg, men snygg. Så många nyanser det finns. Här är en halsduk (vävd på Skogsbo) med tunt silke i varpen. Teknik: tretrampsväv. Min vävlärare UllaCarin Lundh på Skogsbo lärde mig att använda tekniken, som jag gillar mycket. Enkel, men blir ändå något annorlunda än min favorit tuskaft. Inslag: många olika restgarner mest i ull, men även silke. Alla är ful-garner (ej eko), men halsduken har miljömässigt varit "hållbar" ändå, dvs ingen slit-och-släng. Bara slit-och-behåll. Har använt den i ganska många år. Som synes. Har tänkt att den nog är för trasig, men kanske att jag tar fram den igen...


Jag vävde en svart, sedan en svartvit som min sambo G fick. Och en (ej avbildad) som är ännu glesare och trasigare redan från början som jag har till fest.
Halsduk, samma varp (silke)
Foto: Ingrid Hellberg 2010



Halsduk, samma varp (silke)
Foto: Ingrid Hellberg 2010

onsdag 1 september 2010

Alberto Giacometti - en husgud

Teckning av Alberto Giacometti
Kanske inte verkar så textilt, men skulptören, målaren Alberto Giacometti (1901-1966) är en av mina favoriter. Dessutom råkar jag ha varit i den lilla schweiziska ort där han avled, Chur, när jag var barn. Jag tror att jag gör som många andra, tar inte in och "inspireras" av enbart det textila fältet utan av vad som helst. Det visuella är vad som griper mig, det som kommer in genom ögonen så att säga. Fast egentligen är för mig hela kroppen och själen liksom involverad i upplevelsen, känslan bakom (konst)verket influerar ju hela ens väsen.

Albatross. Diego och Alberto Giacometti
Jag såg Giacomettis skulpturer på Louisiana i Danmark när jag var barn och det gjorde starkt intryck på mig. Om du inte har sett dem, åk dit! Gärna en dimgrå dag då regnet hänger i luften.
Henri Cartier-Bresson: Giacometti med sina skulpturer


lördag 21 augusti 2010

Ateljén Huskrokens garner i krage

Cerise krage design 2009
Foto: Ingrid Hellberg
Min första krage av denna typ fick kortare "flärpar" än de senare. Den är virkad i ekologiskt bomullsgarn och ekologisk entrådig ull, båda från Ateljé Huskroken på sydöstra Gotland (Ronehamn). I mitt tycke bästa garnleverantören (ull, bomull, lin). Kicki och Rolf Trodin borde få kulturpris för sin gärning! Bakom arbetet ligger veritabel forskning för att få fram de otroliga garnerna. De använder enbart ekologiska garner som de färgar enligt Naturskyddsföreningens Bra miljöval, dvs med minimalt miljöpåverkande färgämnen. Ullgarn och bomullsgarn enligt både "Bra fiber" och "Bra beredning", lingarnet enligt "Bra beredning".


Garnkarta från Huskroken: eko-ullgarner
Ullgarnet är i grunden alltså från ekologiskt hållna, "närodlade" får och Kicki och Rolf utgår från fyra naturliga grundtoner som sedan färgas i samma färgbad. På så sätt lyckas de med att få fram mängder av fantastiska nyanser (som inte bilder kan göra rättvisa). Både ull-och bomullsgarnerna består av vardera mellan över 50 och 30 olika nyanser! Dessutom finns både ull- och bomullsgarnerna i olika kvaliteter - entrådigt, tvåtrådigt, både tunnare och kraftigare (ullen) och enfärgat samt ikatfärgat (bomullen) i flera varianter. Söker du det ultimata i garnväg, rekommenderar jag Huskroken. Dessutom en otroligt skön plats att vara på!

Några av eko-bomullsgarnerna från Huskroken


söndag 15 augusti 2010

Ingen påskgrej

Foto: Ingrid Hellberg 2010
Foto: Ingrid Hellberg 2010
Den här kragen är några år gammal, vävd på ett fantastiskt skönt ställe som heter Skogsbo (se http://svskogsbo.blogspot.com/) där jag gick i flera år på kvällskurser i vävning. Lärare var UllaCarin Lundh, en mycket bra lärare som är öppen för både lite mer annorlunda vävprojekt och mer "traditionella", mycket pedagogisk, kul och utrustad med ett till synes oändligt tålamod. Hon är fortfarande lärare där och det är jättepopulärt att gå hennes och andra kurser på Skogsbo. Förståeligt! Jag vet inte när jag har möjlighet att gå där igen, men Skogsbo har en stor plats i mitt hjärta.

Kragen är gjord i ful-garner (ej eko), men dock mest rester, så lite OK ändå ur miljöaspekt, i slarvtjäll och tuskaft. Bomull och lin i varpen, i inslaget allt möjligt, bl a Eskimo ullgarn, tyll, viskostyg mm. Väldigt kul att göra. Dock inget man bär på påsken enligt min mening. Har en att sälja till hugad spekulant.

torsdag 12 augusti 2010

Premiär!

Vill gärna börja med att presentera fotografen till bilden av mig och flera av mina grejer: Ingrid Hellberg, som är en mycket bra fotograf. Är glad att ha fått jobba med henne. Vi hade kul när hon fotade mina grejer vid Slussen i somras. Några bilder som jag kommer att visa är dock redigerade av mig (t ex min profilbild). Visar här en gammal design i form av en tuskaftsvävd tröja i entrådig ull (Fårö-garn), dvs ful-garn (ej eko). Älskar entrådig ull... Denna tröja kan beställas (görs i mån av tid).
Nära Södermalmstorg, Slussen

Nuno: Spilt Personality, 1995 (bomull, dubbelväv)
Tröjan var en del av en kurs i  vävning på Uppsala universitet, där jag tog inspiration från textildesignfirman Nuno (Japan; http://www.nuno.com/). Jag hittade Nuno 1997 när jag var i Japan en längre tid. Rena godisbutiken för textilfetischisten! Inte extremt dyrt heller. De kombinerar ett intresse för och kunskap om både japansk textilhistoria och den globala textilens världsarv som de med sina häftiga idéer omsätter i high-tech.